Fotbollsdomarnas första 25 år i Norrköping

Men hur var villkoren för domarna när fotbollen började i Östergötland? En hel del underlag till detta har vi hittat i Norrköpings Fotbolldomareklubbs 25-årsskrift 1949.

Stor strid om diagonalt linjedomarsystem

Numera har vi sju heltidsanställda elitfotbollsdomare i Sverige, som förutom i allsvenskan dömer en hel del matcher ute i Europa och där finns också straffområdesdomare. I Östergöt-land har vi Magnus Ahlsén från Linköping och Jim Pettersson från Motala som allsvenska och internationella domare.

Men hur var villkoren för domarna när fotbollen började i Östergötland? En hel del underlag till detta har vi hittat i Norrköpings Fotbolldomareklubbs 25-årsskrift 1949.

Den första fotbollsmatchen i Östergötland spelades i Norrköping den 9 september 1899 och dömdes av norrmannen Andreas Bertelsen från Norrköpings Allmänna Idrottsförening. Reglerna var oklara vid den här tiden och fotbollen mycket engelskinfluerad. Andra domare i Norrköping var Alfred O Standring, som var ingenjör på Holmens spinneri och Donald E. Kidd. De anlitades över hela Sverige.

Gottfrid "Masen" Johansson var Norrköpingskamraternas första stora stjärna med erfarenheter från England, blev kapten i laget och ordförande i föreningen och var även duktig domare. Sedan kom en annan stor ledargestalt inom den östgötska fotbollen Hjalmar Westergren.

1910 startade svenska serien och norrköpingsdomaren Ernst Albihn med anknytning till IF Sylvia dyker upp och han dömde tio landskamper mellan 1913-1919 bl a stormatchen Holland – Belgien och i allsvenskan 1925 när den startade. Han blev också ÖFF:s förste kassör.

ÖFF-kanslisten var domare

ÖFF-kanslisten Artur Björklund var även domare och han får 1923 döma storkamperna Tyskland – Holland och Ungern-Österrike och åtta år i allsvenskan. Erik "Kirre" Fast dömde i 25 år och i 101 matcher på högsta nivå.

1924 bildades Norrköpings Fotbolldomareklubb. Tretton domare mötte upp. Bland de drivande var Einar Dusén, som senare skulle bli en legend i Norrköping som sportjournalist. Med i den första styrelsen var Thore Ekström, som sedan skulle vara ordförande i 19 år.

Nämnas kan att Linköpings och Motalas Fotbollsdomareklubbar bildades 1934.

1926 höll dr Emil Guillemot ett föredrag på årsmötet med titeln: Första förband vid olycksfall under idrottsutövning.

Nu började också regelbundna regeldiskussioner att föras vid mötena. 1927 anslöt sig klubben till Svenska Fotbollsdomareförbundet.

Men allt var inte lätt i början. Kassören fick inte in avgifterna så man fick besluta att avdrag kunde göras direkt på domararvodena på Idrottsparken efter matcherna.

Nej till måldomare

Årsmötet 1929 avslog ett förslaget om att tillsätta måldomare.

1931 väcktes ett förslaget om att klubben skulle ordna med ett särskilt domarerum på Idrottsparken, vilket kunde invigas 1935.

Det dök också upp ett förslag om att tillskriva ÖFF med begäran om straffskärpning för rapporterade spelare, att dessas namn samt bestraffningens art skulle publiceras i dagstidningarna.

1936 hyllades Sölve Flisberg för sin goda insats som domare i landskampen Norge – Tyskland i Oslo. Sporrade av detta inbjöd domarklubben till en språkkurs men den blev aldrig av på grund av att inga medlemmar anmälde sig.

Vid en regeltolkningskurs 1940 utbröt en stor diskussion kring systemet med linjemän och diagonalsystemet och det var länge ett stort stridsäpple. Nu fick man även medlemmar i övriga Östergötland.

Gemensam träning

Man diskuterade 1943 den all hårdare kritiken som domarna utsattes för och det ökande pratet mellan spelarna på planen. Man efterlyste också bättre ordning i Östergötlands Handbollförbund därför att flera domare inte fått döma några matcher.

1945 fick man 20 nya domare och medlemsantalet var uppe i 67 och ökade åren efter till 76. 606 kallelser till uppdrag hade utgått under året.

1946 beslöts att gemensam träning skulle ske på Idrottsparken varje tisdag och torsdag.

Vid sitt 25-årsjubielum 1949 noterades att man deltagit i 99 kurser under åren, därav 68 i fotboll, 22 i bandy och 9 i ishockey. Det var också vanligt att man ordnade fester för att stärka inkomsterna.

Krav på en bra domare

Ur 25-årsskriften hämtar vi följande beskrivning av en bra domare: " En bra domare, lojal kollega och god kamrat är eller blir den som tränar kondition regelbundet, läser regler så ofta som möjligt, inte bara fikar efter "stormatcher" utan även åtar sig enklare sådana. Han ska även skicka in rapporter, rätt och fullständigt i fyllda omedelbart efter spelad match, inte offentligt kritisera sina kollegor men gärna ge sina yngre kollegor ett gott råd då och då. Han ska iaktta måttligt ifråga om mat och dryck, inte bara i samband med matcher utan i största allmänhet samt både på och utanför tävlingsarenan försöka uppträda som ett föredöme."

I skriften finns också följande uppmaning till publiken: "Ropa inte Ut med domar´n – han får ändå ej lämna planen förrän matchen är slut."

Text: Bengt Samuelsson

Källa: Norrköpings Fotbolldomareklubbs 25-årsskrift 1924-1949 skriven av redaktören Sven Linér.